Sitter och tittar på gamla foto. Ler och undrar vad som hände, tänk på hur stor skillnad det har hänt sen ett år tillbaka. Jag känner mig som en helt annan person då, förändrats mycket. Det har vi alla gjort och valt nya vägar, nya sätt att tänka på, nya mål, nytt utseende, nya vänner, nya minnen. Men det gamla kommer alltid finnas kvar i våra minnen, man glömmer inte för att man gått vidare. Slutar inte bry sig för att man är i en annan situation. Glömmer inte en människa för att den inte står brevid dig nu. Minnen finns alltid kvar, de glöms aldrig bort. Minnen är kärlek, man minns inte det vardagliga utan det unika. Vi alla är unika så det finns alltid någon som har dig i minnet.